ninnalove.blogg.se

Sitter här å saknar mina nära å kära...vad jobbigt det är när man har nära å kära som inte kan vara en nära på grund av olika saker.

Vissa sitter som änglar å tittar ner på oss...saknar er så mycket!!!

Min kära farbror, min fd svärmor, alla mina älskade djur som ryckts ifrån mig,en av mina barndomsvänner å sist men inte minst min kära mormor....sen finns det ju fler också som lämnat oss alldeles för tidigt.

 

Ibland så kan jag tänka på er alla...å när det närmar sig en högtid så är det som jobbigast.

Saknar att ha mormor här som man kan skratta med å som man kunde prata med om precis allt.

Saknar våra pratstunder å skratt ihop.

Saknar att spela yatzy med dig å hjälpa dig med korsorden.

Saknaden kommer alltid finnas kvar där, men det lättar ju med tiden!

Men ibland så bubblar saknaden upp till ytan igen.

 

Sen så kan man ju ha olika sorters saknad också.

Saknaden efter någon som lämnat jordelivet, men sen nån som är kvar fast ändå inte.

 

Min älskade pappa är en sån person som finns kvar i livet men ändå inte.

Han finns här fysiskt, men det är ändå inte min pappa längre.

Svårt att förklara hur jag menar, men hoppas ni förstår ändå!!???

Min pappa finns i livet...men han är inte som den pappan jag minns.....han är sjuk å skröplig...han kan knappt prata...å jag kan inte umgås med honom på samma sätt längre.

 

Jag saknar alla utflykter å roliga upptåg med min pappa, alla hans roliga skämt, hans värme, hans kärlek, jag saknar bara att få höra hans röst igen!!!

Hans sätt att lära mig saker, hans humor, hans leende, hans jäklar anamma, hans doft, hans skratt, hans sätt att leva, hans matlagning...ja jag saknar allt med min pappa!

 

Det är du som har format mig till den jag är idag...utan dig så skulle jag inte vara jag.

Jag har dig att tacka för så mycket.

Jag älskar å respekterar dig så otroligt mycket min älskade pappa.

Du har lärt mig så mycket om livet...om allt!!

Det jag ångrar mest är att jag skulle lyssnat bättre på dig...men för det mesta lyssnade jag nog ändå!!

Jag saknar när jag var liten, när jag kände mig otrygg...då kunde jag bara smyga upp bakom dig å ta dig i handen så visste jag att jag var trygg...att du skyddade mig från allt ont..å att du aldrig skulle låtit nåt hända mig.........när det va du å jag pappa så stod tiden stilla å jag har aldrig känt mig så trygg å älskad!!