Frisyrer då jag var liten...
Tänkte skriva lite om frisyrer då jag var liten.
När jag var liten så var det min mamma som klippte mig...tyvärr.
Hon klippte mig alltid som en pojke...helst i hockeyfrilla.
Då trivdes jag väl i det, men nu när man ser tillbaka på det hela så skäms man ju nästan ihjäl sig...ha ha ha.
Jag ville sällan kamma mig då jag var mindre å det gjorde ju inte saken lättare att jag hade självfall i håret å fick världens tovor då jag var ute å lekte å kröp i skogen osv.
När mamma skulle kamma mig så skrek jag rakt ut...så ont gjorde det.
Fast å andra sidan så räckte det att hon tog fram borsten så skrek jag...ha ha ha.
Då man var riktigt liten så va det inte så farligt.
En bild på mig i lekis....ingen hockeyfrilla än...ha ha ha.
En bild på mig i ettan, tror jag det var. (snygg frilla va??)
En bild på mig då jag gick i tvåan, tror jag. (nästan samma frilla)
I fyran så va det inte hockeyfrilla, men långt å lockigt hår blev trassligt.
I sexan hade det blivit kort å mer lättskött.
I nionde klass så va det fortfarande kort å lite mer välvårdat.
För ca 2 år sen var det långt igen, men mer välskött långt :-)
Förra sensommaren va frisyren ganska bra tycker jag..trivs jättebra i den frisyren.Kommer lägga in fler bilder på mig då jag var ung/yngre nån dag framöver.
Men det var ett litet axplock över gamla frisyrer i alla fall.
Puss å kram på er allihop...
Hittade mitt Dopminne...
Har rensat bland lite grejor å jag hittade mitt gamla dopminne.
Fattar inte att tiden går så himla fort...det är snart 30 år sen man pluppade ut å såg sitt första dagsljus...helt otroligt.
Men ville i alla fall dela det här med er alla.
Puss å kram på er alla där ute....
Förkyld å hängig...
Vaknade å va täppt i näsan, ögonen hade klibbat igen å hade massor av slem i halsen...så nu är man förkyld.
Tycker nästan synd om mig själv faktiskt...men det är väl helt okej när ingen annan gör det!!??
Tänkte just på en sak...hur kan det komma sig att när man är sjuk så vill man ha nån som tar hand om en??!!
Jag personligen vill ha min mamma här då jag är sjuk, som skämmer bort mig å tar hand om mig.
Jag saknar aldrig min mamma så mycket som då jag är sjuk, då jag vill bli bortskämd, ompysslad å att nån tycker synd om mig.
Kan ofta tänka tillbaka på min barndom å sakna den tiden lite.
När jag skulle till tandläkaren (världens jävligaste ställe) så va det oftast pappa som följde med mig.
Då fick jag hålla pappa i handen å då kändes allt mycket bättre..å tryggare.
Och efter tandläkarbesöket så tog pappa alltid med mig å köpte glass.
Jag va ju en riktig glassmänniska då jag va liten.
Konstigt nog så köpte jag nästan alltid Jordgubbs cornetto....den är även en stor favorit i dag.
Då när jag höll min jordgubbs cornetto i handen efter nån timme av plåga så kändes allt mycket bättre.
Tack pappa för att du fick mig att känna mig trygg å glad.
Men om jag däremot blev sjuk så jag va tvungen att ligga till sängs så var det oftast mamma som skötte om mig.
Hon kom med godis å glass till sängen, medans pappa kom hem från jobbet å ofta hade köpt med nån serietidning (oftast bamse eller kalle anka) hem.
Men kommer ihåg att det va så skönt att känna sig ompysslad å omtyckt när man va sjuk.
Tack mamma för att du pysslade om mig då jag var sjuk.
På det viset kan man verkligen sakna sin barndom.
Men mest av allt saknar jag att va liten å bli ompysslad.
Nu blir det att bara ta det lugnt...kanske man kan få bli lite ompysslad av exet idag om man har tur...får väl försöka drilla honom lite så kanske det hjälper...men tyvärr tror jag inte att det hjälper :-(
puss å kram på er allihop
Lilla jag å mamma då jag var en liten skit :-P
